karppaus.infon arkistoitu foorumi

Jag ansöker härmed om tjänsten som generaldirektör för Livsmedelsverket. Det finns många saker jag vill göra för att föra Livsmedelsverket fram till 2000-talet. För där är vi ju inte riktigt idag, eller hur?

Det första jag kommer att se till är att det blir en översyn av kostråden.

De lever kvar från en svunnen tid då fetträdslan fortfarande fanns.

I Brasilien har man kostråd som bland annat handlar om att laga så mycket av maten som möjligt från grunden, äta i en bra miljö och vara vaksam mot vilseledande reklam.

Så ska vi också arbeta.

Till det ska komma att varna för sådant som bevisligen inte är bra för hälsan.

Inte att varna för vad som kanske är det.

Jag kommer att lägga ned det där tragiska experimentet med nyckelhålsmärkningen.

Den har hunnit ställa till med mycket skada och lidande (övervikt, typ 2-diabetes). Dessutom har den tyvärr spridit sig till våra grannländer.

Nyckelhålsmärkningen puffar till exempel för mat som kan innehålla tillsatt socker och högt processade varor som kräver en kemisk fabrik för att kunna tillverkas. Eftersom det inte är att arbeta i konsumenternas intresse ska märkningen bort.

Jag kommer att hjälpa verksamheten med ”signalpolitik”.

Som exempel: Konstgjorda transfetter är dåligt för människan. Det är oomtvistat. Varför då inte förbjuda dem precis som man gjort i till exempel Danmark?

Konstgjorda transfetter är bara bra för producenter och handlare.

Det finns inget bra i dem för konsumenterna.

Minns portalstadgandet om ”konsumenternas intresse”.

Jag kommer att ta fram den stora sopkvasten och göra om verkets expertgrupper.

För mig är det viktigt då begreppet SANNING är en av mina ledstjärnor. De flesta som uppehåller platserna i verkets expertgrupper i dag har kopplingar till livsmedelsindustrin.

Exempel är: Svenska Cerealieföriningen, Lantmännens forskningsstiftelse, Barley, Fun Food, Culinar, BioGaia, Nestlé, Swedish Nutrition Foundation (lobbyorganisation), Kelloggs, Harvest Food Co, Lantmännen. Det finns fler.

Jag ser att vi behöver nya förmågor som inte bundit upp sig mot externa intressenter. Visst, det finns regler om jäv men det hindrar uppenbarligen inte att dessa företag och organisationer i skrivande stund alltså har företrädare i expertgrupperna.

Jag finner det märkligt och något vi måste göra något åt – för att bygga upp förtroendet för Livsmedelsverket.

Apropå expertgrupperna.

Det finns något som kallas bunkermentalitet som bland annat innebär att man rekryterar bland dem som tycker lika och tycker att alla andra är dumma. Det får inte fortsätta fungera så om man ska komma närmare sanningen. Informationsresistensen måste vädras ut. Det finns en cirkelresonemangskultur på Livsmedelsverket att det är fint att inte ändra sig. När man då inte ändrar sig ser man det som ett tecken på att man har rätt och därför behöver man inte ändra sig. Det måste vi ändra på.

Jag kommer att floskelrensa informationen som går ut.

”Våra kostråd vilar på en bred vetenskaplig grund” är ett exempel.

Detta är inte sant och får också mothugg, men tyvärr lämnar Livsmedelsverket då debatten. Kanske någon minns när Livsmedelsverket 2009 skulle bevisa att det var farligt med mättat fett? Man kallade det själva för ett misstag i arbetet när man inte lyckades visa vetenskapligt stöd.

Sedan fortsatte man med fettvarningarna som vanligt. Som om inget hänt.

Sådant duger inte.

Jag kommer att tillsätta en grupp för omvärldsanalys.

Gruppen ska på heltid följa forskningen och självständigt värdera dess resultat. Jag vet, det är något nytt. Men bra.

Det har under lång tid, när det kommit en ny intressant studie, hetat att ”detta är bara en enskild studie, därför kan vi inte ta hänsyn till den”.

Alla studier är enskilda studier och därmed har man sluppit ta hänsyn till dem. Så kan vi inte fortsätta. Vissa studier är väldesignade och kan mycket väl vara något att titta vidare på.

Det kan bli bra det här.

Hoppas att vi ses på en anställningsintervju!

Lars-Erik Litsfeldt
jurist och författare till boken ”Ideologin och pengarna bakom kostråden”

Prioriteringen av de sökande har gjorts av Livsmedelsverket med stöd av nutritionsexperterna Ursula Schwab, Finland och Inga Thorsdottir, Island.

Minä en haluaisi upottaa elsiä laivan mukana. Minusta hän on mukava ihminen.

SLUTREPLIK. Livsmedelsverket (SLV) har besvarat min debattartikel om vad jag skulle ändra om jag var generaldirektör. Jag konstaterar att det är tydligt att man anser att verksamheten som den utövas nu är fullt tillfredsställande och att några förändringar inte behövs. Jag har dock några frågor:

SLV vill att vi byter in smör mot oljor. På SLV:s hemsida står ”Att ersätta en del av det mättade fettet i maten med fleromättat fett kan bidra till att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom.” Observera ordet kan. Ska SLV gå ut med rekommendationer om man inte vet?

Varför rekommenderas vi att äta mer frukt? Vad finns i frukt som inte finns i grönsaker (förutom socker)?

Enligt repliken är det SLV:s egna experter som beslutar om kostråden. De egna experterna vet alltså bäst. Vilka rutiner har man för att expertgruppen med sina industriintressen inte influerar kostråden?

SLV tycker om att tala om vetenskap och ser med belåtenhet på att man tycker lika i andra länder. Att då säga att man ägnar sig åt vetenskap blir en logisk kullerbytta. Jag hoppas att det inte kommer som en nyhet men konsensus är inte vetenskap. Har aldrig varit och kan aldrig bli.

SLV tror inte att sockerindustrin är särskilt nöjd med SLV:s budskap att vi ska äta mindre socker. På SLV:s hemsida står att högst 10 procent av energin bör komma från tillsatt socker (ca 18 sockerbitar).

Vore jag inom sockerindustrin skulle jag applådera detta som ger frikort för så mycket näringslös energi in i kroppen. I Sverige kan det bli 500 ton tillsatt socker per dag.

Det är väl inte dåligt för en sockerfabrikör? Att anpassa kostråd till mattraditioner kan inte rimligen kallas att arbeta efter vetenskaplig grund. Så vad är skälet till att inte avråda från socker rakt av?

Lars-Erik Litsfeldt
jurist och författare till boken ”Ideologin och pengarna bakom kostråden”