Överflöd leder till sjukdomar

Uffe Ravnskov ger oss (Hbl 28.1.) rådet att ta fram de feta ostarna och äta dem med behag.
Tyvärr blandar han ihop fakta. Det stämmer att man inte känner till mättade fetters betydelse för uppkomsten av åderförkalkning, men problemet med animaliska fetter är inte de mättade fetterna utan kolesterolet. Det finns ett obestridligt samband mellan halten kolesterol i blodet och uppkomsten av ateroskleros, vilket bland annat kan observeras hos patienter som lider av ett sjukdomstillstånd kallat familjär hyperkolesterolemi.
Hos patienter med familjär hyperkolesterolemi är LDL-kolesterolhalten i blodet kraftigt förhöjd på grund av ett genfel. Hos dessa patienter förekommer ateroskleros reda från unga år och utan behandling förekommer ofta de första hjärtinfarkterna redan vid 30-40 års ålder.

Kolesterolet i sig är en viktig beståndsdel i kroppens alla cellers cellmembran och fungerar också bland annat som byggsten vid syntesen av olika steroidhormoner och gallsalter. Med andra ord är kolesterol ett livsviktigt fettämne. Av det kolesterol som finns i kroppen erhåller vi cirka 30 procent ur födan, resten bildas i levern, vid den så kallade endogena kolesterolsyntesen. Vid kroppens syntes av kolesterol är utgångspunkten en molekyl vid namn Acetyl-CoA, som i sin tur uppkommer bland annat vid metabolism av både socker och proteiner, med andra ord råder det normalt ingen brist på Acetyl-CoA.
Det kolesterol som förekommer i födan härstammar enbart från animaliska fetter, eftersom kolesterol enbart förekommer i celler från djurriket, växtceller har andra typer av fettämnen i sina cellmembran.
Ravnskov hänvisar till vissa naturfolk som lever huvudsakligen på animalisk föda och trots det har låg kolesterolhalt. Jag ser inget förvånansvärt med detta eftersom den mest sannolika orsaken är att deras intag av föda är lämplig i förhållande till kroppens behov.
Problemet i västvärlden är att vi lever i ett överflöd. Stoppar vi i oss för mycket av det goda blir följden sjukdom. Om man har ett problem med förhöjda kolesterolhalter i blodet bör man för att bedöma helhetsrisken för uppkomsten av ateroskleros även granska övriga riskfaktorer. Dessa riskfaktorer är högt blodtryck, rökning, högt blodsocker och en genetisk predisposition (hjärtinfarkter i familjen?).
Hos patienter som har påvisat förhöjda kolesterolhalter i blodet och hos vilka risken för ateroskleros antages vara betydande brukar man börja med att ge patienten rådet att granska sin diet och försöka minska intaget av kolesterol (animaliska fetter). Om kolesterolhalten trots detta inte vill gå ned kan man dra slutsatsen att kolesterolhalten är förhöjd på grund av riklig endogen kolesterolsyntes, vilket förklaras av genetiska faktorer.

I dessa fall kan man genom läkemedel, så kallade statiner, minska den endogena kolesterolsyntesen. I det fall att patienten har höga kolesterolhalter trots användning av statiner kan även läkemedel som bromsar absorptionen av kolesterol ur födan i tunntarmen användas.
Kolesterolproblematiken tycker jag väl kan jämföras med sockerbalansen. Diabetiker har en kraftigt förhöjd risk för ateroskleros och hjärtinfarkt trots att glukos är ett livsviktigt näringsämne. Om man har problem med sockerbalansen får man se till att normalisera blodsockerhalten, antingen med ändamålsenlig diet eller om det inte räcker till, med läkemedel.
Själv äter jag gärna tårta med vispgrädde, dock inte dagligen och jag har inte heller förhöjda kolesterolvärden, diabetes eller förhöjt blodtryck.

Birger Björkqvist
medicine licenciat
HVC-läkare med sunt bondförnuft
Åbo

olisi kiva jos joku selittäisi tuon "familjär kolesterolemi"-termin

Ranskovin vastaus oli tän päivän HBL:ssä, en vain nyt ehdi referoimaan sitä tarkemmin, mutta kyseenalaisti siis kolestrolin haitallisuuden.

Ja tänään keskustelu jatkuu, kun Ravnskov kommentoi mm. statiinitutkimuksia - tosin minä en ole huomannut että tässä välissä Uffelle olisi kukaan enää vastannut.

Hos patienter som inte hade riskfaktorer för hjärtsjukdom var dock statinernas skyddande effekt obetydlig.

Eftersom många studier har visat ett förhållande mellan kolesterolhalten i blodet och risken för koronarkärlsjukdomar har man utgått ifrån ett samband mellan dessa.
Detta betyder dock inte att den som äter mycket kolesterol nödvändigtvis får hjärtinfarkt.

Det är tidskrävande att försöka förklara att det räcker med att kolla kolesterolen en enda gång i livet eftersom kolesterolhalten är genetiskt förprogrammerad och sist och slutligen endast i mindre grad beroende av dieten.

Uffe Ravnskov väcker skräckbilder om kolesterolmedicinernas bieffekter. Nämnas bör att patienter som har använt statiner i 20 år är vid liv och mår förträffligt.